Det rogivande sövande ljudet ersattes av ett elektroniskt pipande som började svagt och växte i styrka.
Lukas vaknade och satte sig upp med ett förvirrat uttryck i ansiktet, inte för att han kunde veta hur han såg ut naturligtvis, men det var åtminstone så han kände sig. Långsamt började tankarna att klarna. Provet, idag var dagen för det stora provet, ja egentligen så var det ju inte det "stora" provet, men för en 17-årig kille som fortfarande gick i grundskolan så var det en väldigt stor sak att skriva provet för rösträtt i kommunförsamlingen.

Idén hade Lukas fått vid en lektion i samhällsvetenskap för ungefär ett år sedan, ja närmare bestämt ett år sex dagar och ett antal timmar. Efter lektionens slut hade han dröjt sig kvar för att tala med sin lärare. Herr Andersson, ja "Herr" ingen slapp disciplin som i slutet av 1900-talet här inte, hade lyssnat på hans funderingar om att bli en röstande medborgare. Samtalet som tydligen skulle dra ut på tiden fick Herr Andersson att ringa skolchefen för att se till att han inte blev rapporterad som frånvarande. Sedan började han som den lärare han var att upprepa allt som sagts på lektionen.

Samhället förstår du Lukas är så mycket bättre nu än det var förr, kan du tänka dig att på 1900-talet hade alla rösträtt, det spelade ingen roll vad du visste bara du var arton år gammal till och med brottslingar fick rösta kan du tänka dig. Men om du var en hyperintelligent trettonåring med politiskt intresse och insikt gick det inte för sig. Vem som helst kunde röstas in i riksdagen eller parlamentet, i vissa länder Lukas, var det till och med så att man kunde om man hade mycket pengar i princip köpa sig in i en sådan församling sa han med patos i rösten. Kan du tänka dig något så absurt, nej du då har vi det bättre nu när vem som helst är vilket skikt på samhället som helst kan om hon eller han är tillräckligt intresserad och skaffar sig den nödvändiga kunskapen ta proven och bevisa att han är tillräckligt duglig att vara med och besluta om våra gemensamma liv.

Provet för rösträtt i kommunförsamlingen som Lukas funderade att försöka ta gick till ungefär på följande sätt. Kandidaten som förberett sig minutiöst, eller åtminstone borde ha gjort det, skulle skriva ett teoretiskt prov som omfattade statsteori, ekonomi (på kommunnivå), argumentationsteori och ett allmänbildningsprov. Dessa delprov var avsedda att se till att den blivande röstberättigade hade de teoretiska kunskaperna för att kunna fullgöra sitt röstande så som var tänkt. För att kontrollera att de röstande kunde motivera sitt röstande och logiskt argumentera för sin åsikt så hade Unionen (förenade EuroRyskaUnionen) instiftat SMfKaR, som står för Statens Myndighet för Kontroll av Röstberättigade.

När samtalet var slut hade Herr Andersson skickat hem honom med uppmaningen att noggrant tänka igenom om detta var något han ville satsa på. Medan bussen förde honom hemåt så tänkte Lukas på vad Herr Andersson hade sagt. Du kommer att få all hjälp jag kan ge dig Lukas, men du får inte låta skolarbetet bli lidande, kom ihåg att du har två år kvar av den obligatoriska skolan och vill du sedan fortsätta i politiken så måste du nog läsa vidare på universitetet, kanske statsvetenskap. Kan man verkligen kombinera skola och medlemskap i kommunförsamlingen tänkte han, skolan var ju en heltidssyssla och kommunförsamlingen räknades som åtminstone halvtids. Trots dessa funderingar hade han bestämt sig innerst inne.

Han skulle göra det.

Följande morgon vaknade han som vanligt, kanske något mera upprymd än vanligt men det kändes som han igår fattat ett livsavgörande beslut. Vid frukostbordet avslöjade han sina planer för sina föräldrar. Jag tänker försöka bli röstberättigad i kommunförsamlingen sa han, mamma och pappa hade tittat tvivlande på honom, nåja om du känner för det så hade pappa sagt och återgått till att bläddra igenom nyheterna. Mamma hade dröjt kvar ett ögonblick med blicken, hon visste bättre än sin man att deras son när han väl gav sig in med full motivation i något projekt så lyckades han oftast, du förstår väl hur mycket jobb du kommer att få, sa hon.
Jodå, hade han svarat, jag vet väl att det kommer att bli jobbigt. Men jag tror jag kan klara det och jag vill verkligen göra det. Lycka till sa mamma med ett leende på läpparna och återgick även hon till nyheterna. Lukas plockade upp sin interaktiva tidning från bordet, föregående kväll innan han gick till sängs hade han lagt om sin prenumeration till att omfatta politiska nyheter, ekonomisidorna och utrikesnyheter.

Nu var det alltså ett år och sex dagar senare, att tiden kan gå så fort tänkte Lukas när han som vanligt satte sig ner vid frukostbordet. Efter att han hällt upp sina flingor slog han på sin morgontidning. Med en lätt tryckning på den matta skärmen hoppade han direkt till utrikesnyheterna.

SABOTAGE PÅ MARS!
Rubriken drog ögonen till sig, Lukas började intresserad att läsa. Vid ett sabotage på terraformnings anläggning 2 vid Unionens koloni på Mars förstördes igår en fusionsreaktor och 11 tekniker dödades. Direktör Gruber som sitter i kolonins styrelse och är högste representant för Unionens verkställande råd sa så här strax efter sabotaget, vi har för närvarande inga spår efter förövarna men vi misstänker att det kan vara infiltratörer från de Förenade Asiatiska Republikerna. Detta uttalande tillbakavisades kraftigt av en hög tjänsteman på FARs regeringskansli för en liten stund sedan, min regering har ingen som helst kännedom om detta tragiska illdåd fastän vi inte erkänner EuroRyskaUnionens krav på Mars så skulle vi aldrig ta till sådana här åtgärder, vi är som vi alltid varit förespråkare för diplomatiska lösningar på problem som kan uppstå i världen, jag skulle vilja påpeka att inte ens när ni mot internationell vilja annekterade både Arktis och Antarktis ingrep vi. Vid kriget som följde mellan Förenta Staterna och er valde vi att stå utanför, därför känner vi oss djupt kränkta av detta uttalande och förväntar oss en ursäkt vid snarast möjliga tillfälle.
Detta uttalande, fortsatte artikeln, följdes genast av en replik från verkställande rådet, vi har största förtroende för direktör Gruber och tror inte att han skulle göra ett sådant uttalande utan goda och välunderbyggda skäl. Artikelförfattaren avslutade med att konstatera att detta med största sannolikhet skulle störa relationerna mellan Unionen och FAR.

Märkligt tänkte Lukas, hade verkligen FAR teknologin att osedda landa en farkost på Mars och sedan dessutom företa ett avancerat sabotage mot en terraformnings anläggning, de brukade ju vara så välbevakade att inte ens vanligt folk fick komma i närheten av dem, nåja rådet verkade ju tro det och de borde ju vara något mer välinformerade än han själv.

Utdrag ur sökning i centrala databasen underavdelning historia

Sökord: "annektering" +"USA" +"krig"

När Unionen beslutade år 2123 att det låg i medborgarnas intresse att skydda och få kontroll över naturtillgångarna i Arktis och Antarktis och därmed besatte dessa landområden, så protesterade USA och FAR högljutt. Dessa länder hävdade att Unionen gjorde detta enbart av själviska skäl, medan de små länderna i Afrika och de självständiga länderna i Centralasien accepterade Unionens handlande såsom en nödvändig aktion för att skydda dessa områden.
USAs protester ledde snart till våldshandlingar mot Unionens styrkor, dessa kom utan föregående varning och mitt under pågående diplomatiska förhandlingar. Detta låg helt i linje med landets tidigare imperialistiska tendenser. FAR var vid detta tillfälle en ung nation och valde att stå utanför konflikten då deras militär vid den tiden var under omorganisation, detta hindrade dem däremot inte från att stödja USA och deras allierade. Efter cirka två veckor av kriget så lyckades en grupp specialsoldater vid virtuella krigföringsenheten slå ut hela USAs datorkommunikationer med följden att hela det ekonomiska systemet kollapsade tillsammans med de flesta samhällsfunktionerna ,kaos och kravaller följde i spåren av denna geniala handling. Detta ledde till att USA och deras allierade fann det för gott att kapitulera. Efterverkningarna av kriget blev som bekant att USA och Kanada som båda led av sviterna efter det finansiella systemets kollaps, beslöt i folkomröstning att slå sig samman till landet som vi idag känner som Nordamerika. Québec som då var en provins i Kanada vägrade acceptera detta och proklamerade sig självständigt. Detta erkändes omedelbart av Unionen med tanke på landets starka band till en av våra provinser. Nordamerika hade då inget annat val än att acceptera den självständiga staten Québec, detta på grund av det nyss förlorade kriget. För mer detaljerade upplysningar om operationer under kriget 2123 se underavdelning militärhistoria.


Andreas Ahlqvist

Kommentarer och synpunkter [email protected]